Kabelval är ett kritiskt steg i elektrisk design och installation. Felaktigt val kan leda till säkerhetsrisker (såsom överhettning eller brand), för högt spänningsfall, utrustningsskador eller låg systemeffektivitet. Nedan följer de viktigaste faktorerna att beakta när du väljer en kabel:
1. Elektriska kärnparametrar
(1) Ledarens tvärsnittsarea:
Strömbelastningskapacitet: Detta är den viktigaste parametern. Kabeln måste kunna bära kretsens maximala kontinuerliga driftsström utan att överskrida dess tillåtna driftstemperatur. Se strömstyrketabeller i relevanta standarder (t.ex. IEC 60287, NEC, GB/T 16895.15).
Spänningsfall: Strömmen som flyter genom kabeln orsakar spänningsfall. För lång eller otillräcklig tvärsnittsarea kan leda till låg spänning vid laständen, vilket påverkar utrustningens drift (särskilt motorstart). Beräkna det totala spänningsfallet från strömkällan till lasten och se till att det ligger inom det tillåtna intervallet (vanligtvis ≤3 % för belysning, ≤5 % för effekt).
Kortslutningskapacitet: Kabeln måste motstå maximal kortslutningsström i systemet utan termisk skada innan skyddsanordningen aktiveras (kontroll av termisk stabilitet). Större tvärsnittsareor har högre motståndskraft.
(2) Nominell spänning:
Kabelns märkspänning (t.ex. 0,6/1 kV, 8,7/15 kV) får inte vara lägre än systemets nominella spänning (t.ex. 380 V, 10 kV) och eventuell maximal driftspänning. Ta hänsyn till systemspänningsfluktuationer och överspänningsförhållanden.
(3) Ledarmaterial:
Koppar: Hög konduktivitet (~58 MS/m), stark strömförande förmåga, god mekanisk hållfasthet, utmärkt korrosionsbeständighet, lätthanterliga skarvar, högre kostnad. Vanligt förekommande.
Aluminium: Lägre konduktivitet (~35 MS/m), kräver större tvärsnitt för att uppnå samma ampacitet, lättare vikt, lägre kostnad men lägre mekanisk hållfasthet, benägen att oxidera, kräver specialverktyg och antioxidantförening för skarvar. Används ofta för luftledningar med stort tvärsnitt eller specifika tillämpningar.
2. Installationsmiljö och förhållanden
(1) Installationsmetod:
I luft: Kabelstegar, stegar, kanaler, rör, utanpåliggande montering längs väggar etc. Olika värmeavledningsförhållanden påverkar strömstyrkan (nedstämpling krävs för täta installationer).
Under jord: Direkt nedgrävd eller kanaliserad. Ta hänsyn till markens termiska resistivitet, nedgrävningsdjup och närhet till andra värmekällor (t.ex. ångledningar). Markfuktighet och korrosivitet påverkar valet av mantel.
Undervattens: Kräver speciella vattentäta strukturer (t.ex. blymantel, integrerat vattenblockerande lager) och mekaniskt skydd.
Specialinstallation: Vertikala dragningar (beakta egenvikt), kabelgravar/tunnlar etc.
(2) Omgivningstemperatur:
Omgivningstemperaturen påverkar direkt kabelns värmeavledning. Standardtabeller för ampacitet baseras på referenstemperaturer (t.ex. 30 °C i luft, 20 °C i jord). Om den faktiska temperaturen överstiger referenstemperaturen måste ampaciteten korrigeras (nedklassas). Var särskilt uppmärksam i miljöer med hög temperatur (t.ex. pannrum, tropiska klimat).
(3) Närhet till andra kablar:
Täta kabelinstallationer orsakar ömsesidig uppvärmning och temperaturökning. Flera kablar installerade parallellt (särskilt utan avstånd eller i samma rör) måste nedklassas baserat på antal och placering (vidrörande/icke-vidrörande).
(4) Mekanisk stress:
Dragbelastning: För vertikala installationer eller långa dragsträckor, beakta kabelns egenvikt och dragspänning; välj kablar med tillräcklig draghållfasthet (t.ex. ståltrådsarmerade).
Tryck/Stöt: Direkt nedgrävda kablar måste tåla markbelastningar och grävningsrisker; kablar monterade i stegrännor kan komprimeras. Armering (ståltejp, ståltråd) ger ett starkt mekaniskt skydd.
Böjningsradie: Under installation och svarvning får kabelns böjningsradie inte vara mindre än det tillåtna minimum för att undvika att skada isolering och mantel.
(5) Miljöfaror:
Kemisk korrosion: Kemiska anläggningar, avloppsreningsverk och kustnära saltdimmaområden kräver korrosionsbeständiga mantlar (t.ex. PVC, LSZH, PE) och/eller yttre lager. Icke-metallisk armering (t.ex. glasfiber) kan behövas.
Oljeföroreningar: Oljedepåer och maskinbearbetningsverkstäder kräver oljebeständiga mantlar (t.ex. special-PVC, CPE, CSP).
UV-exponering: Utomhusexponerade kablar kräver UV-resistenta mantlar (t.ex. svart PE, special-PVC).
Gnagare/Termiter: Vissa regioner kräver gnagare-/termitsäkra kablar (mantlar med repellerande medel, hårda mantlar, metallarmering).
Fukt/Nedsänkning: Fuktiga eller nedsänkta miljöer kräver bra fukt-/vattenblockerande strukturer (t.ex. radiell vattenblockering, metallmantel).
Explosiv atmosfär: Måste uppfylla kraven för explosionssäkerhet i farliga områden (t.ex. flamskyddsmedel, LSZH, mineralisolerade kablar).
3. Kabelstruktur och materialval
(1) Isoleringsmaterial:
Tvärbunden polyeten (XLPE)Utmärkt högtemperaturprestanda (90 °C), hög strömstyrka, goda dielektriska egenskaper, kemisk resistens, god mekanisk hållfasthet. Används ofta för mellan-/lågspänningskablar. Första val.
Polyvinylklorid (PVC): Låg kostnad, mogen process, god flamskyddsförmåga, lägre driftstemperatur (70 °C), spröd vid låg temperatur, frigör giftiga halogengaser och tät rök vid förbränning. Fortfarande flitigt använd men alltmer begränsad.
Etylenpropylengummi (EPR): God flexibilitet, väderbeständighet, ozonbeständighet, kemisk resistens, hög driftstemperatur (90 °C), används för mobil utrustning, marin, gruvkablar. Högre kostnad.
Övrigt: Silikongummi (>180°C), mineralisolerad (MI – kopparledare med magnesiumoxidisolering, utmärkta brandegenskaper) för speciella tillämpningar.
(2) Mantelmaterial:
PVC: Bra mekaniskt skydd, flamskyddsmedel, låg kostnad, används flitigt. Innehåller halogener, giftig rök vid förbränning.
PE: Utmärkt fukt- och kemikaliebeständighet, vanligt för direkt nedgrävda yttermantlar på kabel. Dålig flamskyddsförmåga.
Låg rökhalt, halogenfri (LSZH / LS0H / LSF)Låg rökutveckling, giftfri (inga halogensyragaser), hög ljusgenomsläpplighet vid förbränning. Obligatorisk i offentliga utrymmen (tunnelbana, köpcentra, sjukhus, höghus).
Flamskyddande polyolefin: Uppfyller specifika krav på flamskyddsmedel.
Valet bör beakta miljöbeständighet (olja, väder, UV) och behovet av mekaniskt skydd.
(3) Skyddande lager:
Ledarskärm: Krävs för mellan-/högspänningskablar (>3,6/6 kV), utjämnar ledarytans elektriska fält.
Isoleringsskärm: Krävs för mellan-/högspänningskablar, fungerar med ledarskärm för fullständig fältkontroll.
Metallisk skärm/pansar: Ger EMC-skydd (störningsskydd/minskar emissioner) och/eller kortslutningsskydd (måste jordas) och mekaniskt skydd. Vanliga former: kopparband, koppartrådsfläta (skärmning + kortslutningsskydd), stålbandsarmering (mekaniskt skydd), ståltrådsarmering (draghållfasthet + mekaniskt skydd), aluminiummantel (skärmning + radiell vattenblockering + mekaniskt skydd).
(4) Pansartyper:
Ståltrådspansar (SWA): Utmärkt tryck- och allmänt dragskydd, för direkt nedgrävning eller mekaniskt skyddsbehov.
Galvaniserad trådpansring (GWA): Hög draghållfasthet, för vertikala sträckor, stora spännvidder, undervattensinstallationer.
Icke-metalliskt pansar: Glasfibertejp, ger mekanisk styrka samtidigt som den är icke-magnetisk, lätt, korrosionsbeständig, för speciella krav.
4. Säkerhets- och regelkrav
(1) Flamskyddsmedel:
Välj kablar som uppfyller tillämpliga flamskyddsstandarder (t.ex. IEC 60332-1/3 för enkel/knippad flamskyddsklassning, BS 6387 CWZ för brandmotstånd, GB/T 19666) baserat på brandrisk och utrymningsbehov. Offentliga och utrymningssvåra områden måste använda LSZH-flamskyddsbara kablar.
(2) Brandmotstånd:
För kritiska kretsar som måste förbli spänningssatta under brand (brandpumpar, rökfläktar, nödbelysning, larm), använd brandsäkra kablar (t.ex. MI-kablar, glimmertejpade organiska isolerade strukturer) som är testade enligt standarder (t.ex. BS 6387, IEC 60331, GB/T 19216).
(3) Halogenfri och rökfri:
Obligatoriskt i områden med höga krav på säkerhet och utrustningsskydd (transportknutpunkter, datacenter, sjukhus, stora offentliga byggnader).
(4) Överensstämmelse med standarder och certifiering:
Kablar måste uppfylla obligatoriska standarder och certifieringar på projektplatsen (t.ex. CCC i Kina, CE i EU, BS i Storbritannien, UL i USA).
5. Ekonomi och livscykelkostnad
Initial investeringskostnad: Pris för kabel och tillbehör (skarvar, avslutningar).
Installationskostnad: Varierar beroende på kabelstorlek, vikt, flexibilitet och installationsvänlighet.
Driftsförlustkostnad: Ledarresistans orsakar I²R-förluster. Större ledare kostar mer initialt men minskar långsiktiga förluster.
Underhållskostnad: Tillförlitliga och hållbara kablar har lägre underhållskostnader.
Livslängd: Högkvalitativa kablar i lämpliga miljöer kan hålla i över 30 år. Utvärdera noggrant för att undvika att välja kablar med låg specifikation eller dålig kvalitet baserat enbart på initial kostnad.
6. Andra överväganden
Fasföljd och märkning: För flerkärniga kablar eller fasseparerade installationer, säkerställ korrekt fasföljd och färgkodning (enligt lokala standarder).
Jordning och potentialutjämning: Metalliska skärmar och armeringar måste vara tillförlitligt jordade (vanligtvis i båda ändar) för säkerhet och skärmningsprestanda.
Reservmarginal: Överväg eventuell framtida belastningstillväxt eller ändringar i ledningsdragningen, öka tvärsnittet eller reservera extra kretsar vid behov.
Kompatibilitet: Kabeltillbehör (kabelskor, skarvar, avslutningar) måste matcha kabeltyp, spänning och ledarstorlek.
Leverantörskvalifikation och kvalitet: Välj välrenommerade tillverkare med stabil kvalitet.
För optimal prestanda och tillförlitlighet går valet av rätt kabel hand i hand med valet av högkvalitativa material. På ONE WORLD erbjuder vi ett omfattande utbud av tråd- och kabelråvaror – inklusive isoleringsmaterial, mantelmaterial, tejper, fyllnadsmedel och garner – skräddarsydda för att uppfylla olika specifikationer och standarder, vilket stöder säker och effektiv kabeldesign och installation.
Publiceringstid: 15 augusti 2025