En viktig roll för datakabeln är att överföra datasignaler. Men när vi faktiskt använder det kan det finnas alla typer av rörig information om störningar. Låt oss fundera på om dessa störande signaler går in i datakabelns inre ledare och överlagras på den ursprungligen överförda signalen, är det möjligt att störa eller ändra den ursprungligen överförda signalen, och därigenom orsaka förlust av användbara signaler eller problem?
Kabel
Det flätade skiktet och aluminiumfolieskiktet skyddar och skyddar den överförda informationen. Naturligtvis har inte alla datakablar två skärmningsskikt, vissa har flera skärmningsskikt, vissa har bara ett eller till och med inget alls. skärmskikt är en metallisk isolering mellan två rumsliga regioner för att kontrollera induktionen och strålningen av elektriska, magnetiska och elektromagnetiska vågor från en region till en annan.
Specifikt är det att omge ledarkärnorna med skärmar för att förhindra att de påverkas av externa elektromagnetiska fält/störsignaler, och samtidigt förhindra att störningselektromagnetiska fält/signaler i ledningarna sprids utåt.
Generellt sett inkluderar de kablar vi talar om huvudsakligen fyra typer av isolerade kärntrådar, tvinnade par, skärmade kablar och koaxialkablar. Dessa fyra typer av kablar använder olika material och har olika sätt att motstå elektromagnetiska störningar.
Den tvinnade parstrukturen är den vanligaste typen av kabelstruktur. Dess struktur är relativt enkel, men den har förmågan att jämnt kompensera för elektromagnetiska störningar. Generellt sett gäller att ju högre vridningsgraden är för dess tvinnade trådar, desto bättre uppnås skärmningseffekten. Det inre materialet i den skärmade kabeln har funktionen att leda eller magnetiskt ledande, för att bygga ett skärmnät och uppnå bästa antimagnetiska störningseffekt. Det finns ett metallavskärmande lager i koaxialkabeln, vilket främst beror på dess materialfyllda inre form, som inte bara har Det är fördelaktigt för överföringen av signaler och förbättrar avskärmningseffekten avsevärt. Idag kommer vi att prata om typerna och tillämpningarna av kabelskärmningsmaterial.
Aluminiumfolie Mylartejp: Aluminiumfolie Mylartejp är gjord av aluminiumfolie som basmaterial, polyesterfilm som förstärkningsmaterial, limmad med polyuretanlim, härdad vid hög temperatur och sedan skuren. Aluminiumfolie Mylartejp används främst i kommunikationskablars skärmning. Aluminiumfolie Mylar-tejp inkluderar enkelsidig aluminiumfolie, dubbelsidig aluminiumfolie, flänsförsedd aluminiumfolie, smältaluminiumfolie, aluminiumfolietejp och aluminium-plastkomposittejp; aluminiumskiktet ger utmärkt elektrisk ledningsförmåga, skärmning och anti-korrosion, kan anpassas till en mängd olika krav.
Aluminiumfolie Mylar tejp
Aluminiumfolie Mylartejp används främst för att skärma högfrekventa elektromagnetiska vågor för att förhindra högfrekventa elektromagnetiska vågor från att komma i kontakt med kabelns ledare för att generera inducerad ström och öka överhörningen. När den högfrekventa elektromagnetiska vågen berör aluminiumfolien, enligt Faradays lag om elektromagnetisk induktion, kommer den elektromagnetiska vågen att fästa vid ytan av aluminiumfolien och generera en inducerad ström. Vid denna tidpunkt behövs en ledare för att styra den inducerade strömmen i marken för att undvika att den inducerade strömmen stör överföringssignalen.
Flätat lager (metallskärmning) som koppar/aluminium-magnesiumlegeringstrådar. Metallskyddsskikt är tillverkat av metalltrådar med en viss flätningsstruktur genom flätutrustning. Materialen för metallskärmning är vanligtvis koppartrådar (förtennade koppartrådar), aluminiumtrådar, kopparbeklädda aluminiumtrådar, koppartejp (plastbelagd ståltejp), aluminiumtejp (plastbelagd aluminiumtejp), ståltejp och andra material.
Kopparremsa
Motsvarande metallflätning har olika strukturella parametrar olika skärmningsprestanda, det flätade skiktets skärmningseffektivitet är inte bara relaterad till den elektriska ledningsförmågan, magnetiska permeabiliteten och andra strukturella parametrar för själva metallmaterialet. Och ju fler lager, desto större täckning, desto mindre flätningsvinkel och desto bättre skärmningsprestanda för det flätade lagret. Flätningsvinkeln bör kontrolleras mellan 30-45°.
För enkelskiktsflätning är täckningsgraden företrädesvis över 80 %, så att den kan omvandlas till andra energiformer såsom värmeenergi, potentiell energi och andra energiformer genom hysteresförlust, dielektrisk förlust, resistansförlust, etc. , och förbrukar onödig energi för att uppnå effekten av att skärma och absorbera elektromagnetiska vågor.
Posttid: 2022-15-15