En viktig roll för datakabeln är att överföra datasignaler. Men när vi faktiskt använder den kan det finnas alla möjliga typer av rörig störningsinformation. Låt oss fundera på om dessa störande signaler kommer in i datakabelns innerledare och läggs ovanpå den ursprungligen överförda signalen, är det möjligt att störa eller ändra den ursprungligen överförda signalen och därigenom orsaka förlust av användbara signaler eller problem?
Kabel
Det flätade lagret och aluminiumfolielagret skyddar och skärmar den överförda informationen. Naturligtvis har inte alla datakablar två skärmningslager, vissa har flera skärmningslager, vissa har bara ett, eller till och med inget alls. Ett skärmningslager är en metallisk isolering mellan två rumsliga områden för att kontrollera induktion och utstrålning av elektriska, magnetiska och elektromagnetiska vågor från ett område till ett annat.
Mer specifikt är det att omge ledarkärnorna med skärmar för att förhindra att de påverkas av externa elektromagnetiska fält/störsignaler, och samtidigt förhindra att de störande elektromagnetiska fälten/signalerna i ledningarna sprider sig utåt.
Generellt sett omfattar de kablar vi pratar om huvudsakligen fyra typer av isolerade kärntrådar, tvinnade par, skärmade kablar och koaxialkablar. Dessa fyra typer av kablar använder olika material och har olika sätt att motstå elektromagnetisk störning.
Tvinnad parstruktur är den vanligaste typen av kabelstruktur. Dess struktur är relativt enkel, men den har förmågan att jämnt motverka elektromagnetisk störning. Generellt sett, ju högre tvinningsgrad de tvinnade trådarna har, desto bättre skärmningseffekt uppnås. Det inre materialet i den skärmade kabeln har funktionen att vara ledande eller magnetiskt ledande, för att bygga ett skärmningsnät och uppnå bästa möjliga antimagnetiska störningseffekt. Koaxialkabeln har ett metalliskt skärmningslager, vilket främst beror på dess materialfyllda inre form, vilket inte bara är fördelaktigt för signalöverföringen utan också förbättrar skärmningseffekten avsevärt. Idag ska vi prata om typer och tillämpningar av kabelskärmningsmaterial.
Aluminiumfolie Mylar-tejp: Aluminiumfolie Mylar-tejp är tillverkad av aluminiumfolie som basmaterial, polyesterfilm som förstärkningsmaterial, limmad med polyuretanlim, härdad vid hög temperatur och sedan skuren. Aluminiumfolie Mylar-tejp används huvudsakligen för skärmning av kommunikationskablar. Aluminiumfolie Mylar-tejp omfattar enkelsidig aluminiumfolie, dubbelsidig aluminiumfolie, fenad aluminiumfolie, smält aluminiumfolie, aluminiumfolietejp och aluminium-plast komposittejp; aluminiumskiktet ger utmärkt elektrisk ledningsförmåga, skärmning och korrosionsskydd, kan anpassas till en mängd olika krav.
Aluminiumfolie Mylar-tejp
Aluminiumfolie Mylar-tejp används huvudsakligen för att skydda högfrekventa elektromagnetiska vågor för att förhindra att högfrekventa elektromagnetiska vågor kommer i kontakt med kabelns ledare och genererar inducerad ström och ökar överhörningen. När den högfrekventa elektromagnetiska vågen vidrör aluminiumfolien, enligt Faradays lag om elektromagnetisk induktion, kommer den elektromagnetiska vågen att fästa vid ytan av aluminiumfolien och generera en inducerad ström. Vid denna tidpunkt behövs en ledare för att leda den inducerade strömmen ner i marken för att undvika att den inducerade strömmen stör överföringssignalen.
Flätat lager (metallskärmning) såsom koppar-/aluminium-magnesiumlegeringstrådar. Metallskärmningsskikt tillverkas av metalltrådar med en viss flätningsstruktur genom flätningsutrustning. Materialen för metallskärmning är vanligtvis koppartrådar (tennade koppartrådar), aluminiumlegeringstrådar, kopparbelagda aluminiumtrådar, kopparband (plastbelagt stålband), aluminiumband (plastbelagt aluminiumband), stålband och andra material.
Kopparremsa
I likhet med metallflätning har olika strukturella parametrar olika skärmningsprestanda. Skärmningseffektiviteten hos det flätade lagret är inte bara relaterad till den elektriska ledningsförmågan, magnetiska permeabiliteten och andra strukturella parametrar hos själva metallmaterialet. Ju fler lager det finns, desto större täckning, desto mindre flätningsvinkel och desto bättre skärmningsprestanda hos det flätade lagret. Flätningsvinkeln bör kontrolleras mellan 30-45°.
För enkelskiktsflätning är täckningsgraden företrädesvis över 80 %, så att den kan omvandlas till andra energiformer såsom värmeenergi, potentiell energi och andra energiformer genom hysteresförlust, dielektrisk förlust, resistansförlust etc., och förbruka onödig energi för att uppnå effekten av avskärmning och absorption av elektromagnetiska vågor.
Publiceringstid: 15 december 2022